”Hälsan hos nyanlända flyktingar måste tas på allvar”

Publicerad: 2015-09-16

Solvig Ekblad WebbHon ser bortom kulturella begränsningar, vill minska utanförskap och förbättra hälsan hos utlandsfödda, speciellt nyanlända flyktingar. Solvig Ekblad är bonddottern som haft hela världen som sitt arbetsfält. I dag jobbar hon vid Akademiskt primärvårdscentrum med utvecklingsfrågor och är adjungerad professor i mångkulturell hälso- och sjukvårdsforskning.


Solvig Ekblad drömde redan i tidig ålder om att få jobba med global psykisk hälsa. Det har hon också gjort. Från trygg uppväxt på bondgård i norrländska Torsåker och psykologstudier i Uppsala och Umeå tog hon klivet till chefsjobb på Institutet för Psykosocialmiljömedicin och forskning på Karolinska Institutet. Det tog henne bland annat till Japan, Kina, Chile, Brasilien, Sydafrika, Etiopien och USA. Hon har även lång erfarenhet av att undervisa och handleda doktorander och studenter; både i Sverige och utomlands. 

I dag varvar hon sin tid mellan LIME - Institutionen för Lärande, Informatik, Management och Etik på Karolinska institutet, Akademiskt primärvårdscentrum och arbete som psykolog. Utöver det driver Solvig Ekblad egna projekt. Hon är stolt över att ämnesområdet mångkulturell hälso- och sjukvård blivit erkänt.
– Det är speciellt viktigt nu när vi nu tar emot många flyktingar på grund av ökad oro i världen, betonar Solvig Ekblad och fortsätter:
– Hälsa hos nyanlända måste tas på allvar. God hälsa är en förutsättning för integration. Personer som är födda i länder utanför EU är den grupp som generellt sett har sämre hälsa än infödda svenskar, såväl fysisk som psykisk. Och om vi inte vill vända dessa människor ryggen, då måste vi göra mer för att bygga ett mottagande i vården och i det övriga samhället som fungerar. Men då måste beslutsfattare och andra agera och använda den evidens och kliniska erfarenhetsom

Vässa interkulturell kompetens
Först och främst anser hon att det behövs en seriös satsning på kompetenshöjning för personal på vårdcentraler och specialistmottagningar, inom SFI, anläggningsboenden och Arbetsförmedlingen – det är exempel på instanser som också är de viktigaste länkarna in till det svenska samhället. Även andra aktörer som frivilligorganisationer och sociala entreprenörer har ett ansvar att ta till sig kunskapen som finns.
– Vi behöver också undervisning för studenter som i sitt framtida yrkesliv kommer att jobba inom den mångkulturella vården, betonar Solvig Ekblad.

Hon ger konkreta förslag på interprofessionella och interkulturella kompetenshöjande innehåll: Ett obligatoriskt ”körkort”, ett skriftligt intyg i vägledande baskunskaper för ett hälsofrämjande bemötande och för att förebygga ett ”vi-och dom-tänkande”. Mer kunskap om hur migration, vårt bemötande och andra förutsättningar i livet kan påverka hälsan behövs också, enligt Solvig Ekblad. Likaså hur man kan arbeta med hjälp av tolk och utveckla ett patientcentrerat förhållningssätt och få en tydlig bild av problem och möjligheter. Det är även viktigt att lära sig skilja på patologiska tillstånd från naturliga reaktioner som kan uppstå vid extrem psykisk stress. Det handlar också om att bli medveten om egna reaktionsmönster.
– I det mångkulturella mötet är det lika viktigt att förstå oss själva, våra attityder, hur vi själva fungerar i olika livssituationer, så att vi kan förstå och leva oss in i hur andra människor känner och tänker i extremet utsatta situationer, menar Solvig Ekblad.

Virtuell patient ska förbättra bemötandet
I ett pågående projekt utvecklar och testar Solvig Ekblad och hennes forskarlag i samarbete med professor och prefekt Uno Fors på Stockholms universitet en ny metod för att människor med svåra upplevelser ska få ett bättre och mer empatiskt mottagande genom ett interaktivt simuleringsprogram på dator.

Med hjälp av data om virtuella patienter med olika bakgrund, ska personal tränas i att se hur deras frågor kan leda till
olika svar och reaktioner. Både den virtuella patienten och en virtuell rådgivare ger återkoppling på hur man bedömt och bemött den virtuella patienten.
– Ett av de främsta målen är att personal och studenter ska utveckla en empatisk förmåga, bli emotionellt berörda av mötet med de virtuella patienterna och inte bara se symtom, säger Solvig Ekblad.

Forskarna tror att projektet som ska ses som ett komplement till annan kompetenshöjning även kan bli intressant för andra yrkesgrupper som till exempel socialsekreterare och skolpersonal. Förhoppningen är att den virtuella patienten så småningom även ska göra internationell karriär.
– Vi hoppas att den virtuella patienten kan bidra till ökad ömsesidig förståelse även utanför sjukvården, säger Solvig Ekblad.

Hälsoskola för nyanlända flyktingar
En annan satsning är den så kallade Hälsoskolan för nyanlända flyktingar och anhöriga. Den har testats i liten skala under flera år i Malmö, Södertälje och Göteborg med gott resultat. I Göteborg har satsningen övergått till permanent verksamhet. För närvarande pågår ett projekt i Växjö och flera kommuner har sökt medel för att starta Hälsoskola. Sveriges kommuner och landsting för just nu diskussioner med Socialdepartementet om en fokuserad nationell insats för nyanlända, bland annat med Hälsoskola.
– Hälsoskolan är ett bra koncept. Nyanlända flyktingar, speciellt ensamkommande barn och ungdomar och anhöriga är sårbara grupper och här behövs flera olika insatser tidigt, som både främjar hälsa och som förebygger och behandlar psykisk ohälsa, säger hon.

Hälsoskolan, som skräddarsys för respektive språk ges under fem veckor, en gång i veckan. Tillsammans med hälso- och sjukvårdspersonal får de nyanlända i mindre grupper konkret diskutera hälso- och livsstilsaspekter. Varje kurstillfälle har sitt eget tema, exempelvis hur den svenska sjukvården fungerar, hur man använder preventivmedel, hjälp med att hantera stress och hur man kan återhämta sig. En utvärdering visade att deltagarnas hälsokunskap och hälsoförståelse hade ökat.
– Erfarenheter visar också att Hälsoskolan är en mötesplats som bryter isoleringen och ger möjlighet att få kontakt med sjukvården på en mer neutral plats, säger Solvig Ekblad.

I likhet med de flesta anställda vid Akademiskt primärvårdscentrum har Solvig Ekblad även en fot i den kliniska verkligheten. Två dagar i veckan jobbar hon som legitimerad psykolog på Råcksta Vällingby Närvårdsmottagning.
– Man blir ingen bra forskare och handledare utan klinisk erfarenhet, avslutar Solvig Ekblad. Den erfarenheten ger näring.

Text: Daphne Macris
Foto: Mattias Ahlm

Axplock av projekt som Solvig Ekblad är involverad i:
HÄLSOSKOLA:
En fem veckors Hälsoskola, 2 tim/vecka till nyanlända
flyktingar i grupp med klinisk vårdpersonal och tolk. En uppföljning sex månader efter avslutad kurs visar att deltagarnas hälsokunskap och hälsoförståelse har ökat. Samarbete pågår även med 1,6 & 2,6- miljonerklubben för att sprida Hälsoskolan i Sverige och i klubbens systerorganisationer i bland annat Kapstaden.

LIVSSTILSKURS
Livsstilskurs till nyanlända kvinnor med medborgarskap utanför EU. En uppföljning visade att de kvinnliga deltagarna sov signifikant bättre, fortsatte motionera regelbundet, åt hälsosammare och hade spridit kunskaper vidare till anhöriga.

VIRTUELL PATIENT
Utveckling av virtuell patient med flyktingtrauma. I ett pågående projekt utvecklar och testar Solvig och hennes forskarlag - bland
andra doktorand Erica Rothlind, ST-läkare i Allmänmedicin på Capio vårdcentral Ringen- en ny metod för att människor med svåra upplevelser ska få ett bättre och mer empatiskt mottagande genom interaktivt simuleringsprogram på dator.

”LÅT OSS TALA OM BARNEN” - primärvårdens möjligheter att upptäcka och förebygga ohälsa hos barn och unga vars föräldrar är långvarigt sjukskrivna. Forskningsprojektet utförs av doktorand Charlotte Oja, specialist i allmänmedicin på Farsta vårdcentral Capio. Syftet är att kartlägga föreställningar, förväntningar och farhågor hos långtidssjukskrivna och deras barn kring information, råd och stöd kring sjukdomens påverkan på föräldraskapet. Forskarna ska även testa samtalsmetoden ”Föra barnen på tal”.

TRÄNING I INTERPROFESSIONELL KOMPETENS
I samarbete med bland andra universitetslektor Helena Salminen på Karolinska Institutet och Akademiskt primärvårdscentrum utvecklas en webbaserad plattform för träning i interprofessionell kompetens.

BEDÖMNING AV KLINISK KOMPETENS HOS ST-LÄKARE I ALLMÄNMEDICIN
Utvecklingsarbete på Akademiskt primärvårdcentrum med kollegerna (Jan-Eric Olsson, Helena Schildt Tossman med flera). Projektet går ut på att översätta och validera formuläret General Medical Council Multi-Source Feedback Questionnaire för bedömning av klinisk kompetens hos ST-läkare i allmänmedicin.

Verksamhet:
Övergripande
Publicerad av:
Daphne Macris
Datum:
2015-09-16