Vårdstudenter lär ihop – för mer teamarbete!

Publicerad: 2015-12-17

TeamKugghjulWEBBMed hjälp av en ny pedagogisk modell ska studenter på flera olika vårdutbildningar tillsammans göra hembesök hos patienter. Sex vårdcentraler inom tre akademiska vårdcentralsnätverk luckrar på så sätt upp stuprörstänket. Christina Olsson, samordnare på Mörby AVC, ser vinster för både patient och vårdteam.



I ett rum på vårdcentralen får sjuksköterskestudenter vägledning av sina handledare. I ett annat finns blivande läkare och deras handledare. Arbetsterapeuterna och sjukgymnasterna är inte ens i samma byggnad. Så ser det ofta ut inom den verksamhetsförlagda utbildningen i primärvården. Men nu ska sex vårdcentraler i länet inom AVC-nätverken: Mörby, S:t Erik och Liljeholmen gå ifrån mallen. Med hjälp av en ny pedagogisk modell ska blivande läkare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster tillsammans tränas i lagarbete; vid ett hembesök hos patienterna.
– Ska vi kunna möta människors mångfasetterade vårdbehov och erbjuda god vård, krävs det att studenterna får lämpliga kunskaper och får lära sig att använda sin kompetens på ett sätt som kommer hela teamet och patienten till godo, säger Christina Olsson, samordnare på Mörby AVC och en av de ansvariga för projektet.
Hon fortsätter:
– Där kan den nya organisationen med akademiska vårdcentraler underlätta, eftersom ett mål här är att det interprofessionella arbetssättet ska genomsyra verksamheten.

MörbygängWebb

RIGGAR MODELLEN Från vänster: Jenny Nilsson, Susanne Lundell Rudberg, Christina Olsson, Hani Khalifa och Cecilia Kvernvik


Hembesök – bra för lärande i team
Projektet är treårigt och genomförs med ALF-medel. Dagen för intervjun pågår planering och att rigga en organisation inom Mörby  AVC. Förutom Christina Olsson deltar de tre akorna (adjungerade kliniska adjunkter): Hani Khalifa, distriktsläkare och Cecilia Kvernvik, distriktssköterska, båda på Mörby vårdcentral, Jenny Nilsson, sjukgymnast på Mörby Rehab samt högskoleadjunkt Susanne Lundell Rudberg från Sophiahemmet. Att valet av det interprofessionella momentet föll på hembesök är naturligt, menar Christina Olsson.
– Patienter i hemsjukvård är oftast äldre och har mångfacetterade problem vilket gör att det finns bra underlag och förutsättningar för teamarbete, säger hon.

Självständighet
Sommaren 2016 planeras de första studenterna vara på plats. Metoden som ska användas bygger vidare på den så kallade KUP-modellen (klinisk utbildning i primärvården) som förutom studentsamarbetet över yrkesgränser utmärks av ett särskilt pedagogiskt synsätt. Handledarna handleder med ”händerna på ryggen” och har ett frågande perspektiv. Studenterna ska självständigt utföra sina yrkesspecifika arbetsuppgifter samtidigt som de samarbetar med studenter från andra utbildningar i vårdlaget. En annan skillnad är att handledarna har kompetens i interprofessionellt lärande.
– Om lärare och handledare själva inte samarbetar på ett professionellt sätt kommer inte heller studenterna att göra det. De ska därför erbjudas skräddarsydd utbildning under våren, säger Hani Khalifa.

 

TeamworkWEBB

Ögonöppnare
För att allt ska gå smidigt, organiserar akorna hembesöken. En student från varje profession, helst tre till fyra, och en klinisk handledare deltar. Studenterna genomför självständigt hembesöket och handledaren fungerar som observatör. Före hembesöket får studenterna kort information om patienten och bakgrunden till själva besöket. Studenterna skriver ner några korta kommenterar om vad de tror att övriga professioner kan bidra med under tillfället för hembesöket.
– Det blir ofta en ögonöppnare om övrigas kompetensområden. Och förutfattade meningar de hade i början om varandra kommer på skam, säger Jenny Nilsson.

Steg för steg...
Hembesöket tar cirka 1-1,5 timme och innan studenterna träffar patienten pratar de igenom och kommer överens om vem som gör vad. På plats i patientens hem sätts gemensamma mål upp tillsammans med patienten.
– Patienten ska få information om aktivitetens syfte och sin rätt till inflytande och delaktighet. De har också rätt att avbryta medverkan, säger Cecilia Kvernvik.

Under samtalet med patienten ställer studenterna yrkesspecifika frågor och utför relevanta undersökningar. Var och en bidrar med sin specifika kompetens för att skapa en helhetssyn på patientens vård. Reflektion är ett viktigt inslag. Det görs  tillsammans med handledarna när studenterna är tillbaka till vårdcentralen. Resultatet ska bli en gemensam vårdplanering utifrån yrkesspecifik kompetens och patientens uttalande mål. Uppföljning och utvärdering kommer att ske via enkäter till studenter och via fokusgrupper med akor och handledare.

Allas kompetens blir synlig

Men finns inte farhågor att momentet kan äventyra den specifika professionsutbildningen? Nej, inte alls, menar Hani Khalifa:
– Det är viktigt att komma ihåg att interprofessionellt lärande inte syftar till att förminska eller radera yrkeskompetenser. Tvärtom handlar det om att använda sin kompetens på ett sätt som kommer hela teamet kring patienten till godo. Allas kunskaper måste tillföras, granskas och jämföras för patientens bästa, säger han.

Tidsaspekten då? Kommer det inte ta för lång tid då flera professioners åsikter ska tas hänsyn till?
– Jag har hört just den frågan från flera kolleger. Men en stor fördel med att hela teamet är med, är att man slipper lägga tid på att ta reda på vad andra sagt, säger Hani Khalifa. 

Patienten slipper också svara på samma frågor om och om igen. Vilket inte bara är skönt och tidsbesparande, utan också motverkar kortversioner av sjukdomshistorien, som kan innebära att viktig information inte kommer fram.
– Och när alla vet vem som gör vad minskar också risken för att uppgifter och insatser hamnar mellan stolarna, betonar Christina Olsson.

Medlemmarna i projektgruppen är medvetna om att lärosätenas genomtänkta och välfyllda läroplaner kan göra det svårt att sätta av tid till nya utbildningsmoment, men ser ändå positivt på situationen:
– Alla involverade program har i nuläget interprofessionella lärandemål och i samband med nya kursplaner pågår en översyn, och i vissa fall en samordning, av VFU-perioderna, säger Susanne Lundell Rudberg.

Efterlyser mer interprofessionell fortbildning
Att kunna samverka med andra vårdprofessioner, känna till vilka kunskaper de andra i vårdteamet besitter och hur vi bäst kan använda varandras kompetens borde även vara en självklarhet inom utbudet av fortbildning.
– Så är det inte riktigt idag. Vi efterlyser ökade satsningar på interprofessionella fortbildningar eftersom det är en fin möjlighet för alla inom vården att lära av och med varandra på ett nytt och utvecklande sätt, säger Christina Olsson.

Men hon är säker på att det interprofessionella lärandet är här för att stanna.
– Det kanske kommer ta lite tid, men att vara professionell kommer i framtidens vård också att innebära att man har interprofessionell kompetens, avslutar Christina Olsson.


Text & foto: Daphne Macris

Verksamhet:
Övergripande
Publicerad av:
Daphne Macris
Datum:
2015-12-17